Jag vill ha en blogg

Jag vill vara kreativ

Jag och Lina besökte det hemskt trevliga ungdomsbibilioteket punktMedis idag, eftersom alla i skolan ska läsa en engelskt skönlitterär bok, men vi är alldeles för duktiga för skolans totftiga english-for-beginners-böcker.
Hur som helst, så var datamaskinen som man skulle låna med trasig (jälva PC-skit), så vi var tvungna att vänta i säkert 40 minuter. Så vad gör man när man väntar på ett bibliotek? Läser förstås.

Efter att ha förkastat senaste numret av ‘Manga Mania’, plockade jag upp tidningen ‘Bild och Bubbla’ (Lina läste fortfarande ett kändismagasin på engelska)
‘Bild & Bubbla’ är ett serietidningsmagasin med en härlig blandning av repotage, okända serieförfattare, repotage på norska och serie-recentioner.

Det var de okända författarna jag föll för. Det var inte så mycket, kanske tre, fyra sidor till varje tecknare; men de var så underbara. Speciellt en, som egentligen inte var så intressant, men jag förstod att den var bra. Klass.
Serien var i målarfärg tror jag, men vid närmare eftertanke var det nog akvarell. Den handlade om en tjej, runt 20 kanske, som åkte iväg och praktiserade på ett litet förlag i tyskland. Historien kretsade mest kring hennes konstiga samtal med den ännu konstigare chefen, grejen med det hela var att den var självbiografisk.

I alla fall tror jag att den var det. Det kändes så.

Jag blev genast jätteinspirerad till att göra en egen serie om mitt liv (trots det höga tornet av läxor och arbetsproverna som borde göras) och jag hade precis börjar planera min vision om mig själv, när det slog mig. Jag har fan inget liv.
Allt jag gör är att gå i skolan, sova och sitta vid datorn. Inte för att jag kan klaga, jag har inga alarmerande problem för tillfället och det är trevligt, jag skrattar med kompisarna i skolan, sover gott och har skitkul på internet med allt folk där.

Men ändå känns det som, för att uttrycka det i Linas ord: ‘Jag inte utnyttjar mitt liv till fullo’. Jag slösar bort min tid, på att bara ha trevligt. För visst, det är trevligt och bra, men det är inget serie-material. Ingen är intresserad av mitt nördiga liv.

Är jag emo nu? Eller som Kent, som hela tiden är övertygade om att ingen kommer komma på deras spelningar? Skit också.

Jag kanske gör en serie bara för att irriteras, retas med alla dom som inte bryr sig. Det ska jag faktiskt göra. En serie om mitt betydelselösa liv. Ur ren skär ilska och kreativitest-brist. För orka komma på någon historia. Det är väl det självbiografier är till för?

---

Ps. Har inget med ämnet att göra, men jag har en bild att visa upp: Kaninkvinnan ser dig! (klick).

1 kommentar än så länge
Lämna en kommentar