Postat i: Uncategorized
Jag saknar hoggy. Och då menar jag verkligen saknar. Jag saknar färger och och forumsystemet, snön och drakarna, spelen och forumen. Allt det där saknar jag något alldeles fanatiskt. Jag vill så gjärna att allt ska vara som förut, att det ska vara hoggy igen. Men allt jag har är fenix. Inget fel på fenix, det är bara inte hoggy. Jag saknar hoggy.
Men inte lika mycket som jag saknar folket. Plöstligt har en månad gått, och plöstligt upptäcker man att man helt tappat kontakten med alla underbara människor. Jag vill skylla på hoggy, att det är hoggys fel, men självklart är det inte hoggys fel. Det är mitt fel, jag som inte höll kontakten, jag som inte ringer, msnar eller skriver. Det är mitt fel. Så, om du är ett hoggfolk, en såndär underbar, och tycker att vi har tappat kontakten, så hoppas jag att du inte är arg på mig. Jag är inte arg på dig, jag lovar. Jag har bara varit upptagen med ingenting. Jag vill jättegärna träffas och fika. Jag vill gråta, och prata minnen, jag vill skratta och prata minnen, jag vill skratt och gråta samtidigt och vara tyst.
Ravenclaware. Andra underbara hoggyfolk.
Postat i: Uncategorized
Jag och Lina besökte det hemskt trevliga ungdomsbibilioteket punktMedis idag, eftersom alla i skolan ska läsa en engelskt skönlitterär bok, men vi är alldeles för duktiga för skolans totftiga english-for-beginners-böcker.
Hur som helst, så var datamaskinen som man skulle låna med trasig (jälva PC-skit), så vi var tvungna att vänta i säkert 40 minuter. Så vad gör man när man väntar på ett bibliotek? Läser förstås.
Efter att ha förkastat senaste numret av ‘Manga Mania’, plockade jag upp tidningen ‘Bild och Bubbla’ (Lina läste fortfarande ett kändismagasin på engelska)
‘Bild & Bubbla’ är ett serietidningsmagasin med en härlig blandning av repotage, okända serieförfattare, repotage på norska och serie-recentioner.
Det var de okända författarna jag föll för. Det var inte så mycket, kanske tre, fyra sidor till varje tecknare; men de var så underbara. Speciellt en, som egentligen inte var så intressant, men jag förstod att den var bra. Klass.
Serien var i målarfärg tror jag, men vid närmare eftertanke var det nog akvarell. Den handlade om en tjej, runt 20 kanske, som åkte iväg och praktiserade på ett litet förlag i tyskland. Historien kretsade mest kring hennes konstiga samtal med den ännu konstigare chefen, grejen med det hela var att den var självbiografisk.
I alla fall tror jag att den var det. Det kändes så.
Jag blev genast jätteinspirerad till att göra en egen serie om mitt liv (trots det höga tornet av läxor och arbetsproverna som borde göras) och jag hade precis börjar planera min vision om mig själv, när det slog mig. Jag har fan inget liv.
Allt jag gör är att gå i skolan, sova och sitta vid datorn. Inte för att jag kan klaga, jag har inga alarmerande problem för tillfället och det är trevligt, jag skrattar med kompisarna i skolan, sover gott och har skitkul på internet med allt folk där.
Men ändå känns det som, för att uttrycka det i Linas ord: ‘Jag inte utnyttjar mitt liv till fullo’. Jag slösar bort min tid, på att bara ha trevligt. För visst, det är trevligt och bra, men det är inget serie-material. Ingen är intresserad av mitt nördiga liv.
Är jag emo nu? Eller som Kent, som hela tiden är övertygade om att ingen kommer komma på deras spelningar? Skit också.
Jag kanske gör en serie bara för att irriteras, retas med alla dom som inte bryr sig. Det ska jag faktiskt göra. En serie om mitt betydelselösa liv. Ur ren skär ilska och kreativitest-brist. För orka komma på någon historia. Det är väl det självbiografier är till för?
Ps. Har inget med ämnet att göra, men jag har en bild att visa upp: Kaninkvinnan ser dig! (klick).
Postat i: Lördag (recentionsdagen)
Klara har sett på film och tänker kommentera den med all sarkasm som är i hennes huvud. Ungefär.
Natt på museét, filmen med de otroligt fula och direktöversatta texterna i reklamen, innehåller Ben Stiller i sin vanliga roll som den misslyckade killen som flippar ut några gånger varje halvtimme, ett gäng andra skådisar, en läskig! unge, och en massa datoranimerade djur och minimänniskor.
Handlingen är ganska enkel, en magisk guldtavla för allting att vakna till liv varje natt, från t-rexen i entren till statyn från påskön. Vilket såklart skapar… kaos. Ja. Jag har aldrig varit speciellt bra på att återberätta handlingar, om vi vill veta handlingen så få ni se filmen, för 17 gubbar! Men, jag kan börja med att erkänna att jag inte gillar Ben Stiller. Han är inte rolig. Han spelar alltid exakt samma rollkaraktär (se ovan). Och han är onödigt våldsam. Det är inte bra för barn att se sånt. Cynisk är han också. Och bitter. Inte heller bra. Denna film borde vara från 15, eller nåt.
Men, vi går vidare. trotsen överdos av Ben Stillers inte-så-rolig bråk med den stackars lilla apan, så har filmen sina stunder. Robin Williams, till exempe. Lysande Theodore Roosvelt (sp?). Och söt kärlekshistoria… men det är allt jag säger. För att sammanfatta den kanske lite korta recentionen (filmen, var platt. ok?) så får det två av fem gulliga t-rexskellet. Som springer. Fort.
Postat i: Tisdag (vanligsketentisdag-dagen)
Jag började skolan idag. Jag hade nästan glömt bort hur det var, faktiskt. Plastgolven, de trasiga skåpen, de obekväma stolarna. Och alla barn. Massor av personer överallt, och stirrar och skrattar och pratar och har kul och lider.
Det är lustigt med skolan. Eller, vid närmare eftetankte så är det inte alls det. Vår NO-lärare började hårt imorse klockan åtta, med en föreläsning om genetik. Hon exploderade nästan när hon försökte få ut min medicinskt döda klass vad cellandning var.
Jag har haft tre föreläsningar idag. Tre. Och så har jag vart tvungen att läsa en lång jävla text på tyska. Men ingenting som totalt knäckte mig, så jag antar att jag går dit imorron också…
Just det, jag har ju Bild och Form imorron. För första gången på…år. Arbetsprover, vet ni. Gymnesievalet kvarstår, och jag sätter min lit till de öppna husen.
Annars har jag fått veta att Harri lämnat Kent! Liksom, NEJ! Kent ska ju vara den enda saken om inte ska förändras, det går ju inte. Hjälp.
Postat i: Måndag (listdagen)
10. Om tiden stoppades, så skulle den inte gå, och alltså skulle det omöjligt kunna bli imorgon.
9. Det skulle vara extremt coolt om tiden stoppades, och det skulle ge upphov till massor av nya jobb (tidsforskare, personlig tidsfunktionär, folk som flyttar visarna på alla klockor…). Arbetslösheten skulle alltså minska!
8. Eftersom det inte skulle finnas någon tid, så skulle folk sluta behöva den. Vilket i förlängningen skulle leda till att alla fick så mycket tid som dom ville, och förhoppningsvis mer.
7. Tidstjuvarna skulle effektivt utrotas.
6. Folk skulle stressa mindre, eftersom det omöjligt skulle kunna vara några tider att passa.
5. Man skulle slippa hålla reda på vad klockan var hela tiden.
4. Ficktjuvarna skulle få en sak mindre att bära på. Ryckskott bland kriminella skulle förmodligen minska kraftigt.
3. Det skulle vara jävligt häftigt, speciellt om man bor vid ett vattenfall.
2. Det skulle bokstavligen bli ‘måndag hela veckan’.
1. Jag skulle slippa börja skolan imorron…
Men ändock. Imorgon är början på slutet. Första dagen i sista terminen på grundskolan. Läskigt, eller hur?
Postat i: Onsdag (fråg-dagen)
Jag har inte alltid bloggat. Länge skrev jag dagbok, i tron om att allt blev lättare av att skriva ner det (jag hade det ganska tufft då) men slutade när jag märkte att jag bara mådde sämre av att dokumentera all skit som rörde sig i huvudet på mig.
Men sen upptäckte jag bloggen, och sen dess har jag väl mer eller mindre bloggat under de senaste åren. Det började på LJ, men av samma andledning som jag nu byter till ett mer komplicerat system, byter jag nu till WP. Mest för att de hade så snygga layouter.
Men varför bloggar folk, egentligen? Och mer viktigt: varför bloggar jag? Jag är inte speciellt öppen i min blogg, tvärtom. Jag skriver sällan om saker som jag håller som hemligt. Tänk om någon läser, liksom.
Jag såg en dokumentär om en bloggare på tv nån gång. Förmodligen var det SVT, för dokumentären var så bra. Jag kommer inte ihåg om han fortfarande bloggade, men han sade att han gjort det för att han ville tro att han var viktig. Speciell.
Och att det var därför folk bloggade.
Jag kommer ihåg att jag tänkte ”Jälva bullshit!” För det var ju det det var. Jag vet att jag är speciell, unik, och allt sånt där. Det får man ju till och med lära sig i skolan nu mera. Så varför skulle mitt liv, tankar och sånt inte vara att dokumenteras?
Men det är inte därför jag bloggar. Att skriva ner sina tankar för att andra ska läsa, det gör förhoppningsvis bara Artemis Fowl. Jag bloggar för att det är kul. Punkt. Det är intressant att skriva ner sånt här, så man får fram lite tankar. Just detta inlägg blev kanske inte så djupt, jag flög inte ens iväg, men jag hoppas att onsdagarnas frågor kan blir något trevligt att läsa.
Sen vore det ju förstås kul om någon läste. Det känns faktiskt lite meningslöst annars. Och som alla vet, så lever jag för nästa kommentar.
Postat i: Uncategorized
Nästan, i alla fall. Vad exakt är nytt, egentligen? Och var är ‘nytt’, när man tänker efter? Mina tankar, blev ganska tråkigt i längden. Att skriva, i alla fall. Jag vet ingen om någon nånsin läste. Men nu har jag äntligen lösningen. Något ni aldrig sett förut. Nytt, med andra ord.
Disciplin. Organisering. Jag vill ha en blogg ska bli den mest välorganiserade, disciplinerade (stavar jag det rätt?) wannabe-dagbok i detta nät. Jag har till och med lagt upp ett schema. Mycket enkelt, snyggt, och, ja. Inte så jättejättetråkigt.
Förra året var det ‘observationer’, eller något annat ord med massa stavelser som lät bra. I år, är det disciplin som gäller. Om jag stavar det rätt. Om inte, såär det organisering.
Måndag: Listdagen
Säger sig självt, hoppas jag. På måndagar gör jag listor. Två till tresju punkter, eller något sånt. Förhoppningvis blir det något mellanting. Men listor blir det.
Tisdag: Vanligsketentisdag-dagen
Kanske inte lika självklart, men snart kommer ni att se, att jag har alla dagar inplanerade med svårt uppgifter. Så, alla vanliga sketna tisdagar, får jag göra vad jag vill. I alla fall de tisdag jag skriver. Denna tisdag, till expempel, väljer jag att berätta om min briljanta blogg-plan.
Onsdag: Fråg-dagen
Varje fråg-dag tar jag hand om livets stora och väldigt, väldigt små frågor. Så enkelt är det. Kanske, om denna blogg mot förmodan bli ‘känd’, så kan jag får fråg-dags-frågor. Vem vet? Som förresten är en fråga. Inte för att jag tror att jag kommer besvara den frågan.
Torsdag: Gnälldagen
Alla dagar är inte bra. Torsdagar är oftast inte så trevliga. Och om de mot förmodan skulle vara det, så finns det alltid något att gnälla på. Så är livet konstruerat. Oh, så otroligt positiv jag låter. Man blir nästan glad bara av att höra mig.
Fredag: Kreativitetsdagen
Jag känner på mig att jag kommer hata denna dag! På kreativitetsfredag måste jag göra något kreativt, och visa upp det. Det räcker inte med att göra något på tisdagen, varje fredag måste jag vara kreativ och bevisa det!
Lördag: Recentionsdagen
Yes, varje fredag får jag klanka ner på / prisa till skyarna, bok, film, CD, spel, tidning, person eller vad jag nu vill. Jag funderar också på att ge betyg.
Söndag: I-detaljdagen
Mina söndagar brukar vara smärtsamt händelselösa, och därför tänker jag spendera en stund under dem till att beskriva den gångna dagens exakta händelser. I detalj. Och när jag säger detalj, men jag… detalj. Mest för att det låter så kul.
Och så var det med den disciplinen.
Postat i: Uncategorized
Jag tänkte försöka beskriva hoggyträffen, men det är svårt att sätta ord på känslan av 300 personer som alla kramas och dansar till ‘små hoggarna’. Jag älskar er!
Annars så saknar jag hogg! Jag har ingenstans att vara, ingenstans att prata med folk…
Postat i: Uncategorized
Jag gråter ikväll. Varför? Mitt älskade hoggy dog ikväll.
Jag har varit medlem på hoggy, hogwarts.nu, i fyra år. Det är en ganska stor del av mitt liv, det. Jag brukade tro, att det alltid skulle finnas där. Att jag skulle kunna gå ni när jag var gammal tant, och det skulle se precis likadant ut, och jag skulle bli helt nostalgisk. Men så blev det så inte.
Mitt sist medelenade blev ”NU ÄR DET SLUT; NU SKRIVER JAG INTE MER”. Jag ångrar inget. Jag var i ravforumet när det hände, älskade ravforumet, och plöstligt var hoggy borta. För evigt. Och jag grät. Min dator är på verkstaden, så jag satt i vardagsrummet, och resten av min familj blev minst sagt lite chockade när jag började hulka vid datorn. Men men.
Sen pratade jag med massor av underbara folk på msn, och vi ringde och pratade i telefån. Och imorron blir det Den Stora Hoggyträffen- 300 personer! Det blir underbart. Jag har ju bakat kladdkaka och allt.
Postat i: Uncategorized
Snart är klockan söndag, så jag tänkte att det var lika bra att jag skrev nu. Kommer nog sitta upp en bit på småtimmarna, och hålla på med hemlighetsmakeriet. Har gjort tio idag, men det är lika många till, kvar.
Idag var mamma klantig. Pappa hade lämnat bilen på centralen, och då så skulle mamma hämta den- men hon glömde bilnycklarna! Inte så smart, och hon var lite irriterade när hon ringde och bad som hjälp. Men, änglalik dotter som jag är, så åkte jag i sällskap med systra mi till centralen med nycklarna till mamma.
Sen åkte vi hem och det blev pepparakaksbak, under vilken följande kommentar fälldes. Av mig själv, men ändock.
”Vad är det där då?”
”Äggstockar!”
Och allt jag försökte mig på var att göra pepparkaksgumman lite mer anatomisk. Gubbarna fick också sin del av anatomin.
Och nu tittar jag på Harry Potter och de vises sten-filmen, vilket är äkta nostalgi så jag blir helt till mig. De är så små, så små… Squee. Och Snape, och Dumbledore…
Naw. Och, bara ett halvår kvar till OotP kommer ut. Och ett år eller så tills HP7. Yay. Men då får jag lyssa på MuggleCast i ett år till :]
